fuckers
Ibland orkar man bara inte. Och tänk vad bättre livet skulle ha varit om man orkade. Nu har jag alldeles för lite socker i mitt te, men jag orkar inte hämta mer socker även om mitt rum gränsar till köket, och inte heller orkar jag värma morotskakan som har legat i kylen. Jag äter den kall istället. Inte lika nice!
Något som måste firas är att jag slutar jobbet idag. Den har varit himla bra tills sista veckan då en person började bete sig som om han vore en, vad ska man säga... en gangstacoolboy. Men också har jag sett något jag aldrig sett innan, en person vars aggressiva utbrott lätt kan tolkas som om den personen vore 5,5 år. Då menar jag uppmärksamhetsförsök genom att stänga toalettdörren, irritationsförsök genom att skvätta vaniljssås på oss övriga men också ett hotförsök om att förstöra vår gemensamma tårta som vi har bakat. Det tyckte jag då va, ganska intressant. Hur man tacklar sådana människor vet jag icke då det är omöjligt att kommunicera med såna, omöjligt kanske var lite att ta i. Men viljan hos mig att göra det är nästan obefintlig. Dessutom hatar jag, nej jag föraktar de personalen som jobbar på min avdelning. Det är de mest lataste, otrevligaste människorna jag någonsin mött. (på ett jobb).
Och inte minst vore hela detta ålderdomshem den mest ojämnställdigaste arbetsplatsen jag någonsin varit på. Jag har i och för sig bara varit på en i hela mitt liv. Men jag vill tro att detta nonens endast existerar här... Om inte det vore för den feministiska tanten som tyckte om oss vet jag inte vad jag skulle göra. jag blir arg. Men jag är glad att jag har slutat...
Light up the darkness
Jag kan inte längre urskilja vad som är rätt eller fel. Jag kan acceptera men aldrig förlåta.
Folk gör saker som de tror är rätt, och det är också rätt. Åtminstone för stunden och det förblir alltid rätt för just den stunden även om framtiden avgör att det är fel. Jag skulle ha gjort annorlunda säger många. Men skulle du verkligen göra det?
vadfan, rätt behöver inte alltid vara rätt. Nu vet jag inte riktigt vad jag vill säga, jag tror att en viss acceptans har vuxit inom mig. Jag börjar acceptera.
Nu lyssnar vi på: Damien rice - Cannonball.mp3
Emil är en stilig pojk
And now that's being said. Så har jag svårt att välja vilken låt som jag tycker är bäst. Så jag skriver båda.
The mae shi - Lamb and the Lion.mp3
The mae shi - Run to your grave.mp3
Nu äter jag krymmel med tuttifruttismak och blir så danssugen.
Folktandvårdens nya mission
Nuförtiden kan man gå till tandläkarn för att få bort lite rester som har fastnat mellan tänderna. Det gjorde jag. Mattias som min trogna tandläkare heter petade bort en vad som sågs ut att vara ett tandtråd på 1 cm, helt blodig. Det var inte så kul när jag sade till honom vilka kroniska värk jag har haft i tanden de senaste månaderna, och det visar sig att det har fastnat lite tandtråd i tandköttet. Jag ska då aldrig tandtråda mer I tell you!
Kort och gott ska det alltid vara
Dagens och probably livets bästa visdomsord. Världen blir vad du gör den till.
Det är en oorginell fras men när man väl inser betydelsen förblir den något himla fint. Det är alltid så, man vet mycket saker, tror man. Men egentligen förstår man ingenting, såvida man inte riktigt förstår det, och den tiden kommer. Jag tror jag har funnit den tiden nu. I alla fall just nu. Drick lyckliga stunder och du kommer i samma state of mind som jag. På hedersord.
The kooks
Kanske inte detta året, men nästa... då jävlar!
Rockfoto goes the kooks at arvika. Jag har alltid gillat män med krullig krona på toppen av en ganska så ok-tanig kropp.
Black handbag is not a ordinary handbag
Jag brukar inte skriva så mycket viktigt. Men nu har jag ont i ena örat, antingen är det en sådan liten spindel som har krypit in där och vägrar att komma ut, för jag har hört att det finns såna öronspindlar. Eller så har jag en gammal hederlig öroninflammation. Så jädrans nize. Ganska så upprymd och glad är man, gårdagen var fin. Riktigt bokstavligt jävla fint och stiligt var det. Jag hittade en fin handväska på myrorna, typ som om det vore jättetufft och mainstreamkulturellt att säga det men poängen är att det var en handväska. Jag och handväskor är samma sak som två saker som inte går ihop, typ vatten och olja. Men nu ska jag ta den gamla dängan ut på a ride. Stan med mor, det var länge sen kan jag tala om för er som vill veta det.
Gjorde annat roligt igår också men det är väl ganska ointressant för utomstående antar jag så jag skriver det lite senare när jag har funnit bloggtekniken som gör saker intressanta även om verkligheten är att man typ har bajsat och råkat penetrera sitt anus för pappret var för tunt, typ såna saker. En lång mening där.
Ja men just det, Kimsan min vän. Har begett sig till landet och ska vara där i den lilla ociviliserade hålan i två veckor. Mina känslor är blandade. Kommer dock sakna henne men två veckor är ju ingenting va.
Sparka bajsboll genom majorna
Jag skrev innan att denna dag kändes som en utav de bästa på länge. Och ta mig fan att jag har blivit förföljd av hundbajs hela dagen!
Det började sakta med att vi skulle ta en promenad bland de rika husen i kungssten. Inte så långt tänkte vi, mest tillräckligt så att vi kunde se de vackra tegelfasaderna och några personer som stirrar på oss. Eller de kollar på oss. Men vi säger att de stirrar och tänker tyst för sig själva; de har gått fel! Sen skulle vi vända och gå hem och äta baconchips. Men det blev inte så, vi hittade en fotboll. Som vi sparkade med oss genom grimmered, genom majorna och tillbaka till svalebo. Och någonstans däremellan fick fotbollen oerhört mycket bajs på sig. Vilket vi märkte efter vi försökte nicka bollen mellan varandra. Det luktade bajs. Jag hade bajs på min vita tröja, på mina fingrar, på byxkanten och självklart på skon. Säkert på pannan också för den delen. Himla otrevligt. Tur att rosenbuskar är populärt bland husen i majorna säger jag bara! Fy satan vad det skulle ha luktat annars. Fast jag upptäckte inte all bajs på en och samma gång, utan det kom i omgångar. Konstigt nog upptäckte jag bajset på skon sist utav allt så jag var tvungen att slänga mina blommiga vackra skor. För de hade redan gjort sitt för den delen och bajset var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Jag för övrigt hatar det uttrycket...
Det kommer bildbevis senare. Jag sörjer fortfarande över mina vackra blommiga skor. Just nu,
Amy Winehouse - Valerie. Hon och Miss Li är de enda kvinnorna jag älskar med hela mitt hjärta. Och mamma då.
fram med mobilen, mitt skräp är kanske guld för andra?
Tumörmagen
Nu måste jag skriva det fort som tusan så jag inte glömmer bort detta ytterst viktiga tanke. Jo, det var nämligen såhär att jag försov mig i morse. Vilket i sin tur ledde till att jag fick mycket skit resten av min arbetsdag. Bland annat för att personalrummet va full av "skit", för att jag inte höll koll på våra boenden som tog hissen alldeles själva ner till allrummet, för att jag inte ringde och sa att jag försov mig, för att vi inte hade bakat några diabeteskakor, för att vi gav en diabetiker saft... för det var ju nämligen så att vi missuppfattade frågan. Personalen frågade om saften var osötad, alltså utan socker då förstås, men det kan även tolkas som om den vore utan extra tillskott av strösocker. Vi trodde på det sistnämda. Och herregud vad mycket skit vi fick för det.
Men anledningen till att jag försov mig till jobbet var att jag hade en mycket dålig dröm, jag trodde att jag hade en stor tumör i magen som inte gick att få bort. Och den bara växte och växte och till slut kunde jag inte komma ut ur rummet så jag bodde kvar i mitt lilla rum tills jag gick bort. En dröm som gjorde att jag slumrade till när väckarklockan ringde och snubblade och slog i huvudet i skrivbordet.
Men ändå tycks jag finna denna dagen en av de bästa på länge faktiskt. Allt känns så ostressat...jag börjar ta saker och ting i sänder. Jättebra verkligen.
En stor dröm är en minicykel
Igår kväll, vid valhallavägen såg jag, vad jag tror var något utav det finaste jag sett på länge. Det var en minicykel med kromade fälgar, och om inte mörkret bedrog tror jag att den till och med var blå. Och mannen som cyklade på den var minst lika fin tror jag. Åtminstone silhuetten...
Men något så fint är nog aldrig ämnad för mig. Jag må aldrig få en blå minicykel men jag nöjer mig än så länge med längtan att få en. För den känslan är minst lika fin som en kromad cykel. Dessutom är jag för lat för att cykla så den skulle nog inte bli välanvänd... Istället satt vi där och åt pommes doppade i shake, och sedan rörde vi oss ner till Hagaparken där vi satt och diskuterade filmer och musik. Jag har kommit till insikt med att min musikkunskap är ibland något att tvivla på.
Miss Li
Igår gjorde jag pannacotta. Utan recept. Inte helt katastrofalt om jag får säga det själv. Bara ganska smaklöst, och bärsåsen blev inte alls så röd som det va på paketet. Inte alls.
Jag beundrar människor som tycker att det är en bra egenskap att aldrig kunna slutföra något. Såvitt jag vet har hon hållt på med tusentals projekt utan success och ändå fortsätter hon och har blivit större än någonsin! Motgång leder till genomgång!
Fettfläck
Denna stund blir förhoppningsvis den sista
Jag är inte en bloggmänniska. Att ventilera sina känslor med (vid) en skärm är inte så roande som jag trodde att det skulle vara. Dessutom är jag för feg för att lämna ut min bloggaddress så då blir det ungefär som en dagbok och vi alla (vilka andra? haha) vet att jag är en mycket fysisk person. Då är vanlig skrift mycket bättre.
Så tack och hej. Hädanefter blir det inget mer skrivande. (Förhoppningsvis... ok, vi säger såhär istället, jag ska inte skriva lika ofta)
som ni ser så höll detta i två dagar... suck.
Regniga gator
Att bli blöt är en sak, men att bli blöt av ofantligt mycket regn är en annan sak.
Jag och Kim gick ut med ett varsitt paraply och hoppade över stora vattenpölar. Vi nådde aldrig över.
Jag kände mig så liten och road. Och känner mig lycklig över att jag fortfarande tycker sådant är kul. Jag vill inte växa för fort. Varför ska man det? (Måste påpeka att jag spelar gameboy också, fruktansvärt roligt)
Dagens musik: New romantic med the courteneers
Olkie goes cooking
Denna dag har varit en flitig dag för mig. Jag har både duschat, mycket mycket flitigt av mig. Men också bakat kladdmuffins och gjort middag till familjen. Det blev lasagne. 9dl/2 är inte 3. Så bra blev lasagnen men huvudsaken är att jag har gjort något jag aldrig tidigare har gjort. Nästa gång blir det nog bra. Jag och matlagning går aldrig ihop men vi två har något charmigt tillsammans ändå tycker jag.
Hultsfred; anjas bilder
00.47
Något jag lade märke till under årets första havbesök med familjen var att det gjorde fruktansvärt ont att ligga på det s.k gräset. Det var ta mig fan hö! Uttorkat gräs som sticker in i huden och gjorde solbadandet allt annat än skön och behaglig. Och självklart faller detta tillbaka på den ökade växthuseffekten och det är nu man ska förbanna sig själv över att inte slänga rätt skräp i rätt låda. Shame! eller något i den stilen. Sedan blev det en kort visit till picknickfestivalen, ytterst kort men det verkade trevligt, folk satt liksom på filtar och drack och ingen lade märke till artisterna. way to go!
Jag har annars haft en mycket skum och skrockfull dag. Och jag skyller allt på den svarta katten med de lysande ögonen som stirrade på mig utan att röra på sig, inte ens när jag gick förbi den. Då vände jag mig om och då gjorde den detsamma och våra blickar möttes och jag blev sjukligt rädd, sedan träffade jag Kim som kom hem från landet idag, vi hade en himla trevlig pratstund. Nu har jag hört ett s.k "viskande" ljud från något i mitt rum i över 40 minuter, försökte lokalisera ljudet men tycktes aldrig finna den och jag började misstänka att jag va hög eller något i den stilen. Men det var jag icke då det visade sig vara min mp3 som jag glömde stänga av. Är man paranoid så är man väl det.
Hello handsome
Har kollat på många partybilder och jag blir så sjukt sugen på Hultsfred just nu. Bara festivalkläderna får en att rysa av glädje. Som vanligt är min packningslista för lång men den förkortas så småningom!!! Just nu kommer jag se ut såhär bland den småländska skogen; kavaj, vitt linne & caprishorts då syrran inte låter mig ta med levi's shortsen...
Funderar fortfarande på vilka skor och väska man ska ha, imorgon blir det en liten shoppingtur.
Priolistan lyder: Hatt (halm), rosa shorts och förhoppningsvis festliga glasögon!
och och och tons of smycken! självklart kommer jag endast komma hem med en hatt och ett par shorts... men men.
(saltvattenspray, nice hairday everyday?. Absolut, det skall packas i väskan)
Att åka eller inte åka
Men de sa även att de litade på mig, och att jag nu framöver inte får åka någonstans på ett bra tag då Pappa konkret uttryckte sig med hjälp av pedagogiska medel som en toarulle, här har du 100% möjligheter att åka någonstans där vi inte vill att du ska åka, och utav de här 100 pappersarkarna får du bara torka dig i rumpan med 70 st. Och det är något du måste acceptera, punkt punkt punkt. Jag accepterar med glädje!
Ride a bike
Nu har vännen äntligen gått hem, dagen har varit hur bra som helst fast samtidigt har det inte hänt något speciellt. Det är väl just därför, jag uppskattar meningslösa ting. Jag lärde henne att skjutsa mig på cykel, vilken sensation! Hon sa: jag har aldrig skjutsat såhär långt i hela mitt liv. Det var nog det finaste jag har hört. Jag har förgyllt någon annans liv och det känns måttligt skönt. Sitter här i brors tank-top, pizza-linne eller vad de nu kallas för, det är extremt sexigt och så kommer jag vara klädd hela tiden under hultsfred. Om jag nu kommer iväg det vill säga, ganska knivigt det där men man måste vara optimistisk. Det är knappt 5 dagar kvar, känns oplanerat och spontant men sådana saker slutar alltid bäst!
Stress löser alltid mina problem.
Fick mvg på franska 3 och mvg,mvg & vg på "Tårtan"
Där ser man att sista-minuten arbeten kan vara bra också!
