OLKIE

När jag åkte hem trodde jag att mor hade gjort sushi och allt, för hon sa det igår kväll. Så magen var helt inställd på att få sig lite rå fisk och annat. Men jag hade fel.

Apropå de gröna takplattorna så har jag blivit latare. Och jag som trodde att det var omöjligt att passera den gränsen. Men jag hade fel.

Dessutom har jag blivit så lat att jag inte ens orkar bry mig längre. Så egentligen borde jag inte bry mig om att jag har blivit Göran, 78 år, arbetslös och lever på a-kassa. Jag behöver ett mål. Det känns som om "jag har sprungit och sprungit i skogens mörka dimma och aldrig riktigt insett vart min mållinje ligger någonstans". <-- cheezy metafor. Ja ni vet, att jag bara går på automatik fast egentligen så vet jag inte varför jag gör det.



bild: Fuck you all leftbehinders....

ÄR PANDOR VERKLIGEN SÅ SNÄLLA?

Svar: JA, det är dem. Man går inte och kramar pandor lite hur som helst. Det fattar alla. ok

Jag tänkte ta kort på mitt riktiga skrivbord och skriva: Titta, så här mycket skit har jag på bordet. Dra mig baklänges va!?
För det är ju faktiskt så att jag har en massa skit på bordet, men på något vis är det en ganska ordningsam röra om ni fattar vad jag menar. Det är behagligt på något sätt. Allt finns inom räckhåll if you wanna put it that way. Dessutom har jag hjul på min datorstol så egentligen behöver jag inte använda mina ben så som vanliga människor gör. Och detta, är precis en anledning till min brist av dagliga motion, mina leder är underansträngda och jag är mentalt överviktig. Bra eller dåligt? Det är vad jag har klurat på istället för att öva på ett hyllningstal som skall redovisas på fredag. På något sätt är det bra för det känns lite som om man är undercover fatso och ingen behöver någonsin peka på mig och säga: ÄRU FÖR FET FÖR ATT KOMMA GENOM DÖRRN ELLER?

Så jag har kommit fram till att det är bra. Så jävla bra. NEJ jag vill inte plugga jag kan inte plugga jag vill inte, tvinga mig inte det är inte roligt. Fan jag måste plugga.

Jag har faktiskt kommit till underfund med att ångesten är en jävligt fin känsla ibland. Inte så att jag är en downer (inte downs-syndrom utan mer åt det melankoliska hållet) men helt seriöst. Ångest är känslan som är mest äkta skulle jag tro. Kärlek är fan blind, visst...det kan vara gött att vara totalt blind och avskärmad från hela realiteten. Hat är bara fördummande osv osv. Ångest kommer inifrån och så länge man bara klagar i en viss mån tycker jag att det är friggin hotness faktiskt. ME hjärta ÅNGEST forever.


Kände att det här var det mest genomtänkta inlägget jag någonsin har gjort. Men lev i nuet människor, imorgon kommer nya bekymmer. (got to love andra avenyn)

Idag har jag umgåtts med mitt tålamod. För det är nämligen så att jag är helt crazyhorny i bilder från evenemang som jag har varit med i. Jag letar frenetiskt och frågar ständigt efter dem. Det låter lite jobbigt för motparten, och kan tänka mig att det är det också. Men om dem skickar när jag frågar de första gångerna blir det lättare för oss alla eller hur? HM. För er info så har jag inte fått några bilder än, så... jag umgås fortfarande med mitt nonexisted tålamod och kollar på ett gammalt klipp med Hanna Fridén från ZVT, så jävla tråkigt klipp som handlar om hennes ex-relationer. Att ZVT försvann så hastigt från standardkanalerna är pretty logical, annars saknar jag ZVT:s hitssamlingar som kategoriserades under namnet "KAKSI", så himla cooooolt!

Mitt i allt detta virrvarr har jag glömt att ägna ett helt inlägg åt mitt nyklippta år som är helt friggin' fab!
glad_smiley

Nu ska jag sitta uppe och vänta på min syster tills hon kommer hem för mina föräldrar sover och hon har ingen hemmanyckel. feeeels good. Själv sitter jag här med massa kläder på för att jag fryser som en gnu. Stack ut utan jacka när det var tre minus. Man kan känna igen sig där lite va! Så står man där och kramas och pussas med allt och alla och tror att kärleken värmer som bäst när det egentligen är alkoholen som gör all nytta. Har lyckats få till mig ett feting till blåmärke också. ANYWAYS, mitt löfte är att sluta bajsa på mig själv. Nog det bästa jag har haft hittills. Gott nytt år.

Jag älskar Metro, de har publicerat en artikel som handlar om MODEBLOGGSPRÅK, jag hör och jag är häpnad.
Elin Almér, studierektor på Institutionen för Lingvistik har forskat fram vilka ord som  används mest inom modebloggarnas värld, men främst har hon med hjälp av andra medarbetare (METRO) förklarat betydelsen för dessa fantastiska nyskapande orden som finns under kategorin: Modebloggsspråket.

Here it comes:

1. Gah! - Ett utrop av begär och lycka (Jag som alltid tolkat det som "Slita-ut-håret" ojojoj piiiinsamt)
2. Helt fab! - förkortning av det engelska ordet faboulus, eller som vi svenskar också säger: Fabulöst! (Helt amazing hjärnverksamhet det har skett där I must say)
3. Pråmiz - Svengelskt ord för lovar ( NO FUCKING WAY??? ÄRE SÅ?)
4. God morgon, cupcakes! - god morgon muffins (Va, det där var ju logiskt?)
5. Monstercravings - engelskt uttryck för begär och föregås det av monster är begäret så stort att det bloggaren ligger sömnlös om natten.

Så, nu hoppas jag ni får större nytta av alla modebloggar nu när ni faktiskt förstår innehållet. Jag ska börja skriva på modebloggspråk för då blir min blogg automatiskt mer populär, åh, me wants!
(METRO strikes again)