OLKIE

Ibland orkar man bara inte. Och tänk vad bättre livet skulle ha varit om man orkade. Nu har jag alldeles för lite socker i mitt te, men jag orkar inte hämta mer socker även om mitt rum gränsar till köket, och inte heller orkar jag värma morotskakan som har legat i kylen. Jag äter den kall istället. Inte lika nice!

Något som måste firas är att jag slutar jobbet idag. Den har varit himla bra tills sista veckan då en person började bete sig som om han vore en, vad ska man säga... en gangstacoolboy. Men också har jag sett något jag aldrig sett innan, en person vars aggressiva utbrott lätt kan tolkas som om den personen vore 5,5 år. Då menar jag uppmärksamhetsförsök genom att stänga toalettdörren, irritationsförsök genom att skvätta vaniljssås på oss övriga men också ett hotförsök om att förstöra vår gemensamma tårta som vi har bakat. Det tyckte jag då va, ganska intressant. Hur man tacklar sådana människor vet jag icke då det är omöjligt att kommunicera med såna, omöjligt kanske var lite att ta i. Men viljan hos mig att göra det är nästan obefintlig. Dessutom hatar jag, nej jag föraktar de personalen som jobbar på min avdelning. Det är de mest lataste, otrevligaste människorna jag någonsin mött. (på ett jobb).

Och inte minst vore hela detta ålderdomshem den mest ojämnställdigaste arbetsplatsen jag någonsin varit på. Jag har i och för sig bara varit på en i hela mitt liv. Men jag vill tro att detta nonens endast existerar här... Om inte det vore för den feministiska tanten som tyckte om oss vet jag inte vad jag skulle göra. jag blir arg. Men jag är glad att jag har slutat...