OLKIE

Igår kväll, vid valhallavägen såg jag, vad jag tror var något utav det finaste jag sett på länge. Det var en minicykel med kromade fälgar, och om inte mörkret bedrog tror jag att den till och med var blå. Och mannen som cyklade på den var minst lika fin tror jag. Åtminstone silhuetten...

Men något så fint är nog aldrig ämnad för mig. Jag må aldrig få en blå minicykel men jag nöjer mig än så länge med längtan att få en. För den känslan är minst lika fin som en kromad cykel. Dessutom är jag för lat för att cykla så den skulle nog inte bli välanvänd... Istället satt vi där och åt pommes doppade i shake, och sedan rörde vi oss ner till Hagaparken där vi satt och diskuterade filmer och musik. Jag har kommit till insikt med att min musikkunskap är ibland något att tvivla på.