OLKIE

Je ne sais pas, frasen jag har sagt ganska mycket under denna veckan, dels för att jag låtsas att jag över på franskan men också för att jag faktiskt inte vet, ibland.

Jag visade för min bror det jag skapade med gitarren med hjälp av mina bara fingrar och allt för omusikaliska hjärna, han tyckte det lät bra men likt någon annan melodi, en utav dina mainstreamlåtar sa han.  Apropå saker som är lika varandra, ibland undrar jag om man riktigt kan känna någon, när känner man någon fullt ut och kan man göra det? Om det går, innebär det att man måste veta vederbörandes alla mörka drömmar osvosv.
Tror faktiskt inte man riktigt kan lämna ut sig sådär helhjärtat, inte ens till de närmsta faktiskt. Man tror ju ibland att verkligen känner någon bara för att man har växt upp med en person eller att man kan bajsa när den andra befinner sig i samma rum... Sedan blir man lik den man umgås med...så det lär väl bli väldigt konstigt då om man inte riktigt vet vem den andra personen är, för vem är man då?

Det är lätt att ignorera det faktumet att man inte ska känna någon fullt ut, för då är relationen inte lika dynamiskt.  Jag vet hursomhelst att ingen kommer känna mig riktigt fullt ut. Det känns ganska ensamt ibland när man tänker så faktiskt, men om alla är ensamma är väl ingen ensam egentligen. Jag blir så disträ när man räknar matematik sent på natten.