OLKIE

Jag är en ironisk människa. Med det menar jag att jag inte skall tas på allvar när det gäller oallvarliga stunder.
Jag säger saker som jag inte menar, men oftast säger jag saker jag menar även om det låter ironiskt, vilket är bra då jag inte alltid behöver ta konsekvenserna. 

"Vart har du köpt den tröjan? den var hiskeligt ful..."
"Hehe på emmaus, tack så mycket. fniss"

Oftast anstränger jag mig inte för att förklara utan låter vederbörande tro att jag har goda intentioner... Men ibland händer det att man inte slipper undan konsekvenserna... Kim frågade om vi skulle göra något. Jag sa; ja gud...kom till mig då. Sen hände det något där, något jag inte riktigt kan förklara...något okontrollerat och maktlöst. Hon loggade ut från msn, helt plötsligt... och vid just denna stund är hon säkerligen på väg till mig och jag väntar ångestfullt på att dörrklockan ska ringa...nej inte ens det, ibland brukar hon bara öppna dörren och komma in.

Men ibland är det trevligt när okontrollerande saker inträffar. Men inte alltid! Fast idag är det det.