OLKIE

Jag trodde att jag var lat från början. Tills nu. I sjutton år har jag trott att mitt liv har präglats av en lathet i den mest medelmåttiga formen att den egentligen inte ens är märkbar. Men jag är inte lat. Bara jävligt jävligt jävligt bekväm. Och det suger inte. bara det att jag är för bekväm. För är inte bra i vissa sammanhang. Som t.ex. för rik eller för fattig. Men samtidigt handlar det om att hitta en balans mellan de olika för-et. Och då finns det ett myntat ord som heter normal, jag hatar allt som börjat på norm. (normal, norm, normativ, normera blablabajs)

Så egentligen, är ett för bättre än en norm.  Mycket bättre faktiskt.