waiting for the... ding, dong
Alla vet när arbetet börjar flika in i sitt ordinära liv som en vass linjal på fingertopparna, då är det dags att byta jobb.
alla vet när ens partner börjar flika in i sitt ordinära liv som en argsint moder med kontrollsymptomer, då är det dags att byta partner. Men när skolan börjar döda all stämning i sitt ordinära liv, då är man fan fast och stämplad. Idag njöt jag först av solen vid lejontrappan, läste punkt SE två tre gånger för att Nate är otroligt seg, men jag fann det inte störande på något vis utan mer avslappnande med solen rakt i zenit kändes det som, sedan blev det ytterligare en fin solmoment vid ett utefik med bra musik, alltid bra musik om man är med henne I must say. Men då somsagt började jag tänka på varför vädret är så konstig som den är, eller det. I morse var det dimmigt och jag kunde knappast se vart vägen till busshållplatsen vek av sig men likförbannat kunde jag knappast se nu på eftermiddagen då man bländandes av all skön UV-strålningar, hm kan det bero på något slags ojämnhet i lufttrycket, kanske corioliseffekten? eller varför inte polarfrontströmmen?
vad det nu än var så dödades all stämning i någon tyst sekund men återhämtades sig som tur var, att jag sedan förknippar armsvett med sommarlov är också en utmärkande faktor...
the 06's back, kind of
