OLKIE

När man ser enstaka vantar som en snäll själ har hängt på trädkvisten får man en härlig gosig känsla i magen, alltid trevligt med trevliga människor! Men samtidigt tänker man, jaha...vad tråkigt det måste vara för den lilla ungen som tappade sin randiga vante, men hur stor chans är det att ungen kommer tillbaka till just det stället fem veckor efteråt och bara: men titta, träden vinkar åt mig...det där är nog min vante det! Man kan alltid hoppas.

Hursomhelst fann jag en alldeles ny liten lacoste-sneaker på brunnsparken, någon unge sparkade säkert av sig den och mamman blev säkert svinarg men köpte nog likförbannat en ny sneaker till ungen. Det var en lacostesneaker, hur liten som helst! Hur har man mage att förpesta sin nollställda unge som inte har något försvar med dyra märkeskläder? Man bara uppfostrar upp små hemska konsumister. Därför hoppas jag framöver att alla barn inte ska tappa sina saker för då köper man bara nya, tejpa med silvertejp om det så behövs. Jag är trött på att se enstaka miniatyrer av vuxenkläder i naturen.