Are you alright? You look kinda' still.
Att vara halvbra är varken bra eller dåligt, det är liksom medelmåttigt, vanligt...
Jag är bra, men inte superbra! Och det blir svårt eftersom man vet inte vad man ska prioritera nu när gymnasieintagningen flåsar en i nacken. Ja, big deal endå. "Har man intressen ska man följa dem". MEN VAD SKA MAN GÖRA NÄR MAN INTE HAR NÅGRA? Eller jo det är väl klart att jag har intressen...men jag vet inte om man kan kalla det för intressen eftersom jag aldrig utför "mina intressen" på min fritid...rättare sagt jag gör aldrig någonting annat än att kolla på TV och inbilla mig att jag har jättecoola intressen som egentligen bara är en jävla hallucinaion. Jag bara tycker om tanken.
Hur svårt det än är för mig att säga det men jag tror att jag är som alla andra medelmåttiga människor utan självdisciplin. T.ex. det är en gruppövning och man ska presentera sig och återigen säga vad för jävla intressen man har, efter att det har gått ett halvt varv och den mest uttalade meningen lyder: kompis, fotboll och musik, så är det min tur att säga till världen vem jag är.
Självklart får man hjärnstopp, ska man hitta på något riktigt fräckt och säga, på min fritid brukar jag hoppa fallskärm, det är liksom you know... mitt intresse. Eller ska man säga, öh.. asså egentligen har jag inget intresse... jag vet inte riktigt, jag tycker om att äta bort mina bekymmer. Jag säger... "På min fritid brukar jag vara med kompisar och gå till stan, det är mina intressen... jag är en sjuhelvetes tråkig människa, mina intressen speglar mig och därför ska ni inte leka med mig för då kommer ni lida av tristess och dö"
Folk som nöjer sig med att vara medelmåttiga måste ha ramlat med huvudet före på en stor sten och sedan rest sig upp och skriker: Det gick alrajt!
Allt är bra, fine liksom...inte superbra utan bara bra! Jag hatar att vara bra, tänker jag göra någonting åt saken? det tror jag inte, jag trivs med att vara bra, om jag vore superbra så skulle inte jag ha något att klaga över, och hu kul vore det att le under hela sitt jävla lyckliga liv?
bra, nu låter jag schizo också... damn it.
gapingvoid.com
Jag är bra, men inte superbra! Och det blir svårt eftersom man vet inte vad man ska prioritera nu när gymnasieintagningen flåsar en i nacken. Ja, big deal endå. "Har man intressen ska man följa dem". MEN VAD SKA MAN GÖRA NÄR MAN INTE HAR NÅGRA? Eller jo det är väl klart att jag har intressen...men jag vet inte om man kan kalla det för intressen eftersom jag aldrig utför "mina intressen" på min fritid...rättare sagt jag gör aldrig någonting annat än att kolla på TV och inbilla mig att jag har jättecoola intressen som egentligen bara är en jävla hallucinaion. Jag bara tycker om tanken.
Hur svårt det än är för mig att säga det men jag tror att jag är som alla andra medelmåttiga människor utan självdisciplin. T.ex. det är en gruppövning och man ska presentera sig och återigen säga vad för jävla intressen man har, efter att det har gått ett halvt varv och den mest uttalade meningen lyder: kompis, fotboll och musik, så är det min tur att säga till världen vem jag är.
Självklart får man hjärnstopp, ska man hitta på något riktigt fräckt och säga, på min fritid brukar jag hoppa fallskärm, det är liksom you know... mitt intresse. Eller ska man säga, öh.. asså egentligen har jag inget intresse... jag vet inte riktigt, jag tycker om att äta bort mina bekymmer. Jag säger... "På min fritid brukar jag vara med kompisar och gå till stan, det är mina intressen... jag är en sjuhelvetes tråkig människa, mina intressen speglar mig och därför ska ni inte leka med mig för då kommer ni lida av tristess och dö"
Folk som nöjer sig med att vara medelmåttiga måste ha ramlat med huvudet före på en stor sten och sedan rest sig upp och skriker: Det gick alrajt!
Allt är bra, fine liksom...inte superbra utan bara bra! Jag hatar att vara bra, tänker jag göra någonting åt saken? det tror jag inte, jag trivs med att vara bra, om jag vore superbra så skulle inte jag ha något att klaga över, och hu kul vore det att le under hela sitt jävla lyckliga liv?
bra, nu låter jag schizo också... damn it.
gapingvoid.com
Kommentarer
Trackback
